kalas

I helgen hade vi dop för vår lilla höna, skrutt, pärla, tösabit, onge. Ja kärt barn har många namn men till slut så valde vi att döpa henne till Belle, som betyder vacker. Just för att när vi låg på bb och inte kunde sluta titta på denna lilla varelse som låg där och var den vackraste vi någonsin hade sett. Inte ett dugg skrynklig och röd.

Vi höll till i de småländska skogarna, mina hemtrakter. Själva ceremonin hade vi tänkt köra i en ruin med kossor i bakgrunden, blommor och ängar runt omkring som fick en att vilja sjunga Idas sommarvisa tills man blev hes. Vi var där och rekade dagen innan och det var så vackert så det pirrade i hela kroppen. Nu blev det ju inte riktigt så idylliskt som vi hade tänkt. Klockan 12.00 hällregnade det. Jahapp, och våran suveräna orkester med cellosar, gitarrer o allt som inte tål väta och en huvudperson som hade hostat och snorat fram till klockan halv fyra på natten så fick vi bita i det sura äpplet och styra om så vi var inomhus istället. Men det gick ju bra det med. Hon fick vatten på huvudet och mina gamla grannar, bonussyskon spelade och sjöng så fint så håret reste sig.

Kalaset då, jo det blev precis så där mysigt, härligt och fint som jag hade önskat. När vi kom fram till sommarstugan där festligheterna skulle hållas så sken solen. Vi åt, skrattade, gick tipspromenad, busade, stod på bryggan och övervägde om det kanske kanske gick att bada ändå. Men vi hoppade det och åt tårta istället. Tack till finaste och bästaste familjerna för att ni gjorde denna dagen så fantastisk! [emma.h]

 

foton: [emma.h]

 

Tack Belle för att du kommit och vänt upp och ner på vårat liv.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.