Jag vet inte vad det är med mig och fabriker alltså. Den råa, kalla, kala känslan som mjukats upp med fårfällar, fluffiga täcken, braskamin på rummet. De hade tänkt på allt t o m barnsängen var bäddad i hästens-lakan med ett hästens-gosedjur i. Varpå Töstabiten glatt utbrister -ästen, ästen! och börjar klättra på sängkanten. Så var den kvällen räddad.
Och naturen utanför, för vissa skulle det nog mer vara likt en grusgrop. För mig var det som balsam i ögonen, jag kan förstå att modeföretagen åker hit för att fotografera bilder till sina kataloger. Vi hoppade på lånecyklarna och cyklade runt på den karga halvön. Så v a c k e r t.
Jag och Tösabiten kunde ju såklart inte låta bli att leka modeller för en dag och hoppade runt bland rostiga plåtskjul, bildäck och grusgropar.
 |
| foto: [emma.h] |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar