äntligen...

åkej jag hade nästan gett upp hoppet. jag har blivit lurad så många gånger. men idag! på min nästintill dagliga promenad (om man bortser från de gråa dagar då termometern visat minus och det blåst och snöat på tvären) så VÄRMER solen mig! jag tror knappt mina ögon som blir tårögda av att solen är så stark och himlen så blå. jojominsann det finns hopp om att! snaart snaart är den här på riktigt. v å r e n, då ni vet man kan sätta sig ute och öppna jackan lite försiktigt (samtidigt som man hör mammas röst i huvudet "klä nu inte av dig för mycket så att du blir sjuk" jajaja vad gör väl det när det är precis de här strålarna jag längtat efter sen i november) [emma.h]