det där med träning

På hösten och vintern är mitt intresse för löpning ungefär lika svalt som en regnig tisdag i november. Närmre noll. Men träna bör man, annars....eller!? Jo kroppen behöver röra på sig för att må bra så jag bokade in mig på ett av mina favoritpass sen innan graviditeten, bodycombat. Då kan det ju inte gå fel liksom.

Jag kände mig vid gott mod när jag äntrade gymet för första gången på över ett år. Ställde mig på min vanliga plats i salen och räckte inte ens upp handen när han frågade om det var några nya. Jag var ju grym på detta innan ju! esy peasy.

Fem minuter in i passet insåg jag att jag glömt bort vad jab, upper cut, round kick osv var för nånting. Lite trevande och aningen stappligt så lyckades jag få till någon form av rörelser vilket resulterade i att jag [som alltid] gick all in och glömde bort att jag gått runt med en bebis på magen i nio månader och sen fött fram den och efter det inte varit på gymet en endaste gång. 20 min senare hade jag blodsmak i munnen.

Suck.

Men jag tog mig igenom hela passet och det var faktiskt lite kul oxå. Men armhävningar på tå och plankan utan att nudda marken får vänta till nästa gång. Sen anmälde jag mig till en konsultation med en PT. Undra vad han ska säga om denna arma kropp. [emma.h]

mobilbild av intet ont anande [emma.h]